När huset var fullt av tjejer

I bland längtar jag tillbaka till tiden då jag bodde med alla tjejer. Inte för att killarna går av för hackor, men ändå. Det blev mer häng på varandras rum och i varandras sängar, mer nära på något vis. En dag kom en av tjejerna hem från college och sa att hon fått en fotouppgift och frågade om jag kunde vara modell. Ja visst det gick ju skit bra. Det var ju bara bilder till hennes portfolio. Sagt och gjort, samma kväll hände `shootet´. Jag tänkte inte mer på de där tills några veckor senare. Jag hade nämligen ett make-up jobb i en studion i samma collage som min kompis gick. Jag klev in i foajén och möttes av de största fotona jag någonsin sett av mig själv hängande på väggen. Jag fick en chock. Va fan är det här? Ringde kompisen direkt och frågade varför jag hängde där. Ja ehh, vahettere, min lärare tyckte de var så bra så han tyckte jag skulle förstora dom och låta andra elever se.

Nu när jag tittar på dom så får dom mig att le. De representerar en bra tid London.

Nästa gång denna person hade en fotouppgift fick en annan tjej i huset agera modell, iklädd endast plastfolie. Jag slapp ju plasten i alla fall.